Bland Drakar och Katedraler. Nationaldagsfirande på Helsingland i Rättvik vid den blå katedralen.

Ett gäng som jobbar med Vedstock i Rättvik. Från vänster Linnea Andersson, kulturpedagog Madelene Egerfält, Stina Evbjer, Sandra Hinrichsen, Larsan Wilkensson, Johanna Hurtig, Caroline Claesson, Anci Bergendahl, Vuxenskolan, kulturchef Märta Kallur och Anki Dåderman. Foto: Hans Bloom

Nationaldag med rockmusik

Nationaldagsfirandet i Rättvik kommer i år till stor del att präglas av rockmusik under festivalen Vedstock. – Förhoppningen är att det kan bli så bra att vi kan ha nåt liknande varje år, säger Larsan Wilkenson från Bilda musik. 

DD berättade i lördags att Vedstock återsuppstår och på måndagen presenterades en del av planerna för årets nationaldagsfirande i Rättvik av den grupp som jobbar med Vedstock. Larsan Wilkenson var med då det begav sig för Vedstock, som lades ned i början av 2000-talet efter lite strul. Festivalen hade arrangerats vartannat år en tid vid Persborg i Rättvik i samarbete mellan föreningen Rockfelan och Kulturpalatset.



Den förstnämnda finns inte längre men Kulturpalatset finns med i bilden även den här gången med Bilda, Rättviks kommun, ABF och Vuxenskolan. Tankarna på att återuppliva Vedstock kom upp då kulturförvaltningen planerade en festival inför pingsten. – Tanken var att ha en ”katedralfestival” på Helsingland i samband med att Mats Lodéns utställning i kulturhuset avslutade. Men det kolliderade med mycket annat, som Medeltidsmarknaden i Leksand och Mors dag, säger kulturchef Märta Kallur.



Då föddes tankarna på att kombinera nationaldagsfirandet med en festival. – Kommunen nappade och så kom Kulturpalatset med och så kom tankarna på Vedstock. Arrangörerna hoppas att publiken efter det officiella firandet vid kommunalhuset klockan 14 onsdag 6 juni promenerar till området vid Enåbron för kaffe och sedan fortsätter ut på Helsingland där Vedstock inleds klockan 16 med dansshow och teater av ungdomar i Kulturpalatset.



Därefter har skateboardåkare uppvisning innan Fällmans ukuleleorkester drar igång kvällens musikunderhållning, som pågår till 23. Övriga band är The Illusion of nothing, This is now, Gråsuggorna, Wrong Channel och Bertil Brulba Band, alla från Rättvik samt Crazy Bones, Mora och Le Betré från Leksand. – Vi tänkte vi skulle ha enbart rättviksband men tror att det kan vara bra att blanda upp med lite band utifrån. Och alla åtta band ställer upp helt ideellt, säger Larsan Wilkenson. De inblandade studieförbunden bidrar bland annat med en skrivarkurs, hantverksverkstad och en del annat.



– Vi har haft diskussioner om att ordna en permanent scen på Helsingland. Vi får se om det kan bli en sån efter det här, säger Märta Kallur. ordningsmässigt hoppas arrangörerna att festivalen, som för övrigt har fri entré, blir lugn trots att den in faller under skolavslutningsveckan för gymnasieeleverna i Rättvik. – Det här ska vara en familjefest, framhåller arrangörerna.

Hans Bloom

hans.bloom@daladem.se

Gardells Gud och Jesus

Jag håller just på att ta mig igenom Gardells böcker om Gud och Jesus. Efter det ställer jag mig lite undrande till om katedralen är på väg upp eller ner? Hur är det?

Jakob Stormats

Siljans Konditori

Låt dalahästen vila i frid

Dalahästen är sedan länge död som folkkonst och konsthantverk. Den var först en omålad trähäst, en tålig leksak för barnen. Den skulle hålla i generationer. Därför var den oftast grovhuggen och en förhållandevis klumpig tingest. Sedan blev det ett sockenhantverk. Dalahästen fick plötsligt färgpigment. Den fick samma karaktär och färgskala som möbelmåleriet. Dalahästen blev både födkrok och betalningsmedel samt populärt souvenirföremål när Dalarna förvandlades till ett av överklassens turistattraktioner på 1800-talet.

Dalahästen har gjort en gigantisk klassresa. Under resans gång har den sedan länge förlorat både sin själ och sitt hjärta och sitt ursprung. Dalahästen är en massproducerad vara på en marknad där bäst-före-datum gått ut för mycket länge sedan. Dalahästen är en fullständigt förstenad företeelse, ett slags konkrement, som skapar en värkande och smärtsam njursten i den allmänna nationalromantiska myten om Dalarna som både hämmar och understödjer en trångsynt självbild av landskapet och dess invånare.

Nu skall dalahästen föra oss in i framtiden. Det har Region Dalarnas politiska elit bestämt. Vad säger det om oss invånare och Dalarna av i dag? Har inte länet några färgstarka personligheter och kulturella särdrag idag som är betydligt viktigare att visa upp för framtida generationer? Det finns en osäkerhet, en ängslan som slår vakt om den traditionella och konservativa bilden av Dalarna som ett svunnet idylliskt vykort från förr. Konstnären Peter Johansson från Sälen har ju gång på gång ifrågasatt dalahästen och andra symboler för en ganska så inskränkt lokalpatriotism.

Region Dalarnas påbud om att dalahästen skall marknadsföra varje kommun i länet är ett bevis på att man inget lärt, inget hört eller sett. Bakgrunden är en marknadsundersökning gällande allmänhetens syn på Dalahästen. Undersökningen visade att den var ett lika bra varumärke som Ikea och Volvo. Där uppstår också ett tankefel. Landskap är inga endimensionella varor eller produkter. Nu har Region Dalarna dessutom lämnat över dalahästen till reklammakarna. Resultatet har blivit en ny dekorerad häst med ett slags spräcklig "folkdräkt" som ingen sett maken till tidigare. Är det en dalahäst överhuvud taget? Ja, det måste ju turisterna grubbla över.

Nu skall den rent ut sagt förskräckliga spräckliga reklamhästen tryckas in i varje kommuns egen logotyp. Varför? Södra Dalarna består av utpräglade industriorter och har en helt annan historia att både förmedla och identifiera sig med. Vad skall jag svara när en turist frågar mig utanför valsverket i Smedjebacken var närmaste dalahästtillverkning finns på orten?

Jag kommer att bli han/hon svaret skyldig eftersom bruksorten aldrig har haft något med dalahästen att göra. Smeden – däremot – kan jag berätta en hel del om, liksom sjöfartens, hyttornas, gruvornas och järnarbetets betydelse för samhället. Bergslagen är vår närmaste och största identitet även i en framtida storrregion. Dit hör inte Siljansbygden.

Ulf Lundén

Kulturredaktör på Dalademokraten

Katedralen är på plats i Rättvik!

Det var en glad nyhet. Kul med nåt annat än dalahästar, fiolgnissel och knätofs. Det blir liksom lite lättare att andas när det kommer nåt nytt.

Torbjörn

Jag åkte förbi din katedral på väg hem från jobbet i går kväll. Den står så jättefint mot vattnet och himlen på sin nuvarande plats. Jag hoppas uppförandet var lyckat och välbesökt. Själv missar jag alltid det roliga eftersom alla evenemang läggs på dagtid på lördagar och då står jag alltid i min butik. Den är ju bara öppen en dag i veckan så jag måste vara där då. När jag åkte förbi så var det redan ett klättrande barn med en vaktande mormor och en nosande Labrador där. Trots regnet.

Emma

Varje flytt ett stort projekt...

Stig Mylfalk målar blått

Sanna Lodén målar också blått.

Här lastar vi ett ”skepp” av kateralen på en bil som sen backar ut genom porten och lastar på den andra lastbilen.

Allt avlastat ute på Hälsingland i Rättvik. Här jag tillsammans med Jan Alm och Peter Olsson.

Att bygga katedralen var en utmaning men sen är varje flytt ett stort projekt. Nu denna gång så har skulpturen stått på en gård bakom gruvmuseet (Världsarvet) i Falun. För att komma in dit blev vi tvungna att lasta om från en bil till en annan lastbil med kran som kunde komma in på gården. Så nu, när vi skulle iväg därifrån så måste vi först demontera verket sen skulle den fräschas upp, alltså målas om, och sen packas ihop. Stig Mylfalk, som varit med flera gånger, både fotograferar, demonterar och målar. För att kunna flytta katedralen måste den först lastas på en bil som backar ut till en annan bil som katedralen tillsist lastades på. Vi har haft fantastisk lyft- och transporthjälp Jan Alm och Peter Olsson m. fl.

Vernissage den 18 juni!

Välkommen på vernissage den 18 juni kl. 13.00 vid Siljans strand.

Katedralen är på väg igen!

Katedralbygget - ett konkrement, en installation om mänsklig stävan, en mobilplats för eftertanke, den blå katedralen är på väg igen. Denna gång till Rättvik där den kommer att resas lördagen den 18 juni kl 13.00 nere vid Siljans strand. För att stå där över sommaren. Välkommna!

Katedralen av Gunnel Johansson

MANIPULERADE KRAFTER

EONER AV TID

BORTOM FÖRSTÅELSE

DET BLÅSER

GENOM KATEDRALENS BLÅA STOMME

VÅRA BLINDA BEHOV

FÖRLEDER OSS

HUR BLÅSER VINDEN I FUKOSHIMA…..

Gunnel Johansson

Katedral

Förnimmer tiden – storhet stor

Byggnad under konstruktion/förfall

Minnet av storhet – hoppet om framtid

Inuti – förändras… ..människor..

Har den funnits…

Tiden är inte rak… utan rund

Sprängd katedral

Rester eller…

Första markörerna på en ny byggnad – spännpunkter

Att sammanfoga

En del i en större helhet

Mitt val av bild i dialog med Mats skulptur är min high horse (sprängd katedral)

Motvikt i färg (blå – orange)

upplösning (homogen – fragment)

dimension (skulptur – bild)

Lisbeth Boholm

Falun 110119

Fler bilder från Konstnatten i Falun

Foto och ljussättning: Victor Engelmartin och Adam Ander Nedzewicz från Boomtown

Katedralen från Konstnatten i Falun

Foto: Stig Mylfalk

Cathedral Chants av Christopher Anthin

Den 22 januari på Konstnatten i Falun spelas Cathedral Chants av Christopher Anthin. Stycket är ca 12 min långt.

Musiker är: Ingrid Falk, sopran - Eva Nordström, flöjt - Christopher Anthin, övriga instrument och produktion.

Cathedral chants består av tre delar. De två första delarna är en mosaik av förprogrammerade ljud som en solist spelar till. De förprogrammerade ljuden består till vissa delar av inspelningar av solisten själv. När stycket spelas på konsert spelar man live tillsammans med band, en ibland grannlaga uppgift eftersom man som levande musiker helt och hållet måste anpassa sig till det förinspelade bandet. En liten dragning i tempo så är man hopplöst i osynk med bandet, till skillnad från när man spelar med levande musiker som direkt snappar upp en dragning, eller liten betoning som gör att pulsen för ett ögonblick förskjuts. Istället får man inom de strikta ramar man tilldelas hitta små, små tidsrymder av frihet.

Tredje delen är en kombination av samplade symfoniorkestrar och popmusiker. Musik som framförts live har spelats in och sammanfogats med flera lager av olika ljud till en ”fryst” version som inte spelas live av musiker.

Ingrid Falk

Frilansande sångerska från Åland, bosatt i Sparreholm. Specialiserad på nutida musik och barock.

Eva Nordström

Bosatt i Björka i Gagnef, är flöjtist verksam som kammarmusiker i olika konstellationer, med förkärlek för nutida musik.

Christopher Anthin

Tillika Björkabo, är tonsättare, aktuell med en ny skiva tillsammans med gitarristen Mårten Falk och poeten Erik Bergqvist som kommer ut i slutet av januari.

Katedralen lämnar Vimmerby

Tack Mats för att du planterat din blå Katedral en stund här hos oss i Vimmerby.

Detta lån av rum startade något som fick många att fundera - ställa nya frågor - se saker från andra vinklar. Nu återstår att se vad som sker av tomrummet.

Anneli Karlsson

Intendent på Astrid Lindgrens Näs

Guds hus

När rädslan för det okända i form av islam nu ger Sverige en profil i nyhetsflödet genom att SD tar plats i riksdagen vill jag lyfta fram en helt annan bild av Sverige. Jimmie Åkesson skrev i Aftonbladet den 20 oktober 2009 att ”Muslimerna är vårt största utländska hot”. I Nacka tror vi inte att invandrare eller muslimer skulle vara ett hot. De är en tillgång. Med kommunalrådet Erik Langby och kyrkoherde Carl Dahlbäck i spetsen har vi sedan flera år arbetat på integration och samlevnad som goda grannar. Resultatet är överraskande.

Sedan ett par år diskuteras nu om Nacka församling i Svenska kyrkan, S:t Konrads katolska församling i Nacka samt Muslimernas förening i Fisksätra gemensamt ska bygga ett Guds hus. Folket i Nacka håller på att få en kyrka och en moské som goda grannar under samma tak. Mer än så: en församling i Svenska kyrkan samsas med en romersk-katolsk församling och bygger ett gemensamt kyrkorum.

En modell har tagits fram som visar en moské och en kyrka sida vid sida, förenade av en gemensam foajé. Kyrkorummet ger utrymme för såväl Svenska kyrkans som den romersk-katolska liturgiska traditionen. Moskén blir ett öppet forum för muslimer och islams vänner. Syftet är att i närmiljön göra en gemensam manifestation av samhörighet oavsett tro, kultur och språk. Byggnaden är en kraftfull motvikt mot dem som ser muslimerna eller de romerska katolikerna som främmande och hotfulla element.

Det finns inskränkta människor både i islam och i kristendomen. Muslimska självmordsbombare är lika lite representativa för islam som ultraortodoxa amerikanska kristna fundamentalister är för kristendomen.

Men man kan inte säga att muslimerna är värst. Snarare tvärtom. Muslimer är generellt fridsamma och ärliga. Muslimerna har aldrig exporterat vapen till Västeuropa eller USA. Vi vet vem som exporterar vapen och vart.

Guds hus i Fisksätra är världs-unikt. Umayyadmoskén i Damaskus var kyrka och moské under samma tak, men det var på 600-talet. Ska detta unika projekt bli verklighet krävs att det växer ur en känsla av gemensam hemhörighet i Guds hus och tillit mellan dem som möts där. För att skapa den andliga förutsättningen för Guds hus har ett intensivt arbete pågått i ett par år med att skapa en gemensam värdegrund för de tre församlingarna. Att bygga ett Guds hus som ingen vill gå till skulle vara ett ödesdigert nederlag.

Uppdraget att genom dialog formulera en gemensam värdegrund gick till Centrum för samtidsanalys. Värdegrunden, som nu är antagen av kyrkorådet i Nacka församling, har formulerats under min ledning i samtal mellan de två kyrkoherdarna Carl Dahlbäck och Andrzej Konopka samt imamen Awad Olwan. Den har diskuterats med församlingsledningarna i de tre församlingarna och i samtal med en del av dem som regelbundet deltar i församlingslivet.

Värdegrunden börjar med att teckna den gemensamma visionen för Guds hus. Ett Guds hus är en yttre manifestation av den gemensamma tron att Gud är En. Därför vill de tre församlingarna samla de stora religiösa samfunden i Fisksätra i en gemensam praktisk och ideologisk samverkan i ett gemensamt hus. De vill skapa tillit i kulturell mångfald i Fisksätra och genom dialog använda tron på Gud som instrument för att skapa fred.

Vart och ett av samfunden driver sin egen religiösa verksamhet i de egna gudstjänstlokalerna och övriga kulturella och sociala verksamheter i både de egna och de gemensamma lokalerna. Projektet syftar inte till religionsblandning och inte till mission bland varandras medlemmar. Det vill ge ökade möjligheter för människor med olika religiösa traditioner att mötas, bidra till en fortsatt positiv utveckling i Fisksätra samt visa att religionen är en enande kraft i lokalsamhället.

Med utgångspunkt i det gemensamma ursprunget som Abra-hams barn förenas de tre samfunden i den gemensamma tron på att den ende Guden, skapare av himmel och jord, är barmhärtig, nåderik och kärleksfull, att varje människa har samma värde och rättigheter samt att Gud kallar oss att respektera och älska vår medmänniska och värna allt liv.

Detta värdegrundsdokument uttrycker ett helt nytt sätt för Svenska kyrkan, den romersk- katolska kyrkan och muslimerna att se på varandra och leva tillsammans som goda grannar. De ser varandra som resurser i strävan att använda tron på Gud för att skapa fred i världen. Världshistoria skapas i Fisksätra. Världsfreden börjar i Fisksätra.

Bengt Wadesjö

Biskop

Också en underbar tystnad

Mina tankar har inte varit i den katedralska världen. Hoppas allt har varit bra med utställningen och projektet.

Tanken är fin och inom katedralen ryms ju just det man vill fylla den med.

O ändå så viktigt vad. Också en underbar tystnad.

Allt Gott till Dig Mats!

Åsa Holmlund

Skulptör