God Jul och Gott Nytt År

Den basariska katedralen

En katedral är i Raymonds begreppsvärld liktydigt med ett ”tyst och vördnadsfullt byggande”, där ”individuella mästare och små grupper av vise män arbetar i fred och där inga arbetsutgåvor ges i förtid.” Den öppna källkodsrörelsen är däremot, enligt Raymond, organiserad som en ”stor babblande basar”, där de tusentals deltagarna är ”själviska agenter” med ”varierande utgångspunkter och sätt att närma sig målet”.

Men Raymonds förståelse av katedralen är delvis ohistorisk. De medeltida gotiska katedralbyggena var långtifrån några slutna processer styrda av individuella mästare och ”utan några arbetsutgåvor”. Tvärtom, en medeltida gotisk katedral var en angelägenhet för hela samhället, de uppfördes av tusentals fria individer från olika skrån och olika delar av Europa som samarbetade och drog åt olika håll, genom många små dagsverken under vad som kunde vara loppet av flera decennier, inte sällan flera sekler. Ibland saknade katedralerna både byggherre och arkitekt, ”projektledningen” byttes ut otaliga gånger under byggets gång medan tusentals hantverkare var inblandade under arbetets gång, var och en sysselsatt med att excellera i sin skaparglädje och uttrycka sin individuella skicklighet i förfiningen av detaljer som korskrank, portaler, spiror, bågfriser, lisener, fialer, ornamentik, underfundiga gobliner och ironiskt blinkande gargoyles...

Då 1800-talets bolmande kapitalism stängde in de tidigare fria hantverkarna fram för maskinerna i fabrikerna och berövade arbetet sin kreativitet, omväxling och sina mått av frivillighet representerade den sociala organisationen kring medeltidens katedraler för många radikala tänkare motbilden till det industriella löneslaveriet. Till exempel, den engelske arkitekturkritikern John Ruskin, som skrev i The Stones of Venice (1853):

”Go forth again and gaze upon the old cathedral front, where you have smiled so often at the fantastic ignorance of the old sculptors; examine once more those ugly goblins, and formless monsters, and stern statues, anatomiless and rigid; but do not mock at them, for they are signs of life and liberty of every workman who struck the stone; a freedom of thought, and rank in scale of being, such as no laws, no charters, no charities can secure”

Kärnstyrkan i många medeltida katedralbyggen utgjordes av förkapitalistiska byggnadshyttor, ett slags ”byggande brödraskap”, som var sammansatta av kunniga arbetare av skilda slag; stenhuggare, murare, målare, skulptörer, smeder... utan några kommandohierarkier, ingen uppdelning i chefer/ägare som gav order och arbetare som utförde jobbet. Det finns alltså uppenbara likheter mellan byggnadshyttorna och de grupperingar av utvecklare med olika kompetenser som samverkar kring open sourceprojekt idag.

Det kan verka förbluffande idag, men många katedraler började byggas utan att det förelåg någon färdig ritning. Där fanns en klar idé om vad som behövdes - ett grandiost rum till guds och det lokala samhällets ära - och därutöver fanns bara en mer vag idé om hur det skulle se ut. Den gotiska stilen erbjöd verktygen för att börja bygga utan den färdiga ritningen. Man använde mönsterböcker med ornamentik, kunskap spred sig via de kringresande byggnadshyttorna - det var inget annat än precis de patterns och code snippets som utvecklare lutar sig mot idag.

Strävbågarna runt kor och skepp i Notre Dame lades till under byggprocessen när väggarna blivit högre och tunnare än ursprungligen planerat.

En central idé i open sourceutveckling är att släppa tidiga betaversioner och därefter köra täta iterationer mellan uppdateringarna. Och just så byggdes de flesta katedraler, de togs i bruk när de ännu bara var halvfärdiga (det var vanligt att uppföra den östra delen först, sätta upp en temporär vägg och börja cermoniera medan bygget kunde fortsätta i decennier på den västra delen) och många katedraler blev överhuvudtaget aldrig färdigbyggda, men används likafullt. Det är inte bara Sagrada Família som efter 130 års byggande fortfarande inte är färdig, Goethes favoritbyggnad, katedralen i Strasbourg har, 800 år efter att den första stenen lades, fortfarande bara det norra av de två planerade tornen på plats.

Katedralen i Strasbourg

Under den tiden hinner många arkitekter, hantverkare och byggnadslag passera förbi, allihop med olika idéer som drog och pekade åt olika håll. Men gotiken som stil och filosofi var väl anpassad för att hantera förändringar i planen, successiva tillägg, omkastningar, riktningsbyten och halvfärdigheter. Kaskaderna av strävpelare, strävbågar och portaler kunde byggas på eller skalas av efterhand, ställas symmetriskt eller varieras asymmetriskt, det blev bra hursom; dramatiskt och svindlande. Som en slags snickarglädje, fast i sten.

Erik Berg

Arkitekt, webbutvecklare, småföretagare och socialist. Medlem i vänsterpartiet och föreningen Byggbrigaden. Han skriver om den utopiska katedralen på sin blogg.

approximationer.blogspot.com

2 X Staffan Björklund!

F.d. kantorn och kompositören Staffan Björklund har bidragit med ett katedralinspirerat orgelstycke på 3,5 minut. Bilden är tagen av namnen, fotografen Staffan Björklund.

Stycket är sats nr. 5 ur koralpartitan ”Upp ur vilda djupa vatten”. Staffan Björklund är tonsättare, pianist och organist. Inspelningen är från CD skivan ”Här en källa rinner” och är inspelad i Linköpings domkyrka. Vid orgeln, Staffan Björklund.

Jag har kollat! Coolt!

Vilken konstruktion - eller kanske dekonstruktion? Rekonstruktion?

Om jag var dig skulle jag göra små modeller och skicka runt till de stora moskéerna/kyrkorna/heliga platserna i världen, och säga att den här kan man fylla med vilken religion man vill, och att alla är välkomna in... ;)

Jag vet att man sällan tar till sig de idéer andra får av ens verk, men jag tänkte att jag skulle säga det ändå...

Linda Nordfors

linda@reflectioncompany.com

En blå vind

- En Katedral?

Njaa… tror inte det

Det spritter och virvlar

drar uppåt

- Hmm...

Du, det är ju en dans

en blå vind mot rymden

Björn Larsson, Leksand

Katedralen av Björn Larsson

En film om Katedralen av filmaren Björn Larsson i Leksand. bjornfilm@gmail.com

Apropå Katedralen

Skulptur är

inbördes relaterade former

som uttrycker en känsla,

en perfekt balans mellan tanke och färg,

ljus och volym...

som inte skulle kunna uttryckas på något annat sätt,

någonting som har funnit sin absolut rätta storlek

men som ändå växer,

något statiskt som samtidigt uttrycker rörelse,

något mycket stilla

som ändå utstrålaren stark energi.

Författare okänd

Den andra hälften

Ur negativ akt

”Half of what I say is meaningless”


John Lennon

Fråga inte mig. Jag har inget att säga!

Berätta säger du. Jag har inget att berätta.

Lär mig något säger du. Jag har inget att lära dig.

Ge mig en tro! säger du. Ser jag ut som en som kunde ge dig något?

Kaféet hade en ointressant inredning, och om människorna som satt där fanns ingenting att säga. Jag drack varm choklad som varken smakade illa eller gott, och satt där en stund och tänkte ingenting alls. Det var en ointressant stund.

Nej, jag tänkte ingenting alls. Jag är inte tråkig, men jag fyller ingen funktion. Jag är en fysisk manifestation, ett biokemiskt katedralbygge sorlande av oöversätteliga språk, svagström, hormoner, signalsubstanser. Jag saknar innebörd, jag är förvisso imponerande men jag saknar innebörd. Jag lever utan beröm och utan klander. Alla floder rinner ut i havet, och ändå blir havet aldrig fullt.

Vad skall vi göra i morgon, vad skall vi någonsin göra? Jag...har absolut ingenting
att säga er...

Hala ner ridån! Varför berättar jag detta för dig? Denna mening är ointressant. Denna mening betyder inget. Denna mening är utan innebörd...

Olle Bergman

Tidigt 90-tal, inspirerad av Atto Negativo av Corra & Settimelli.

Jag heter Olle Bergman, jobbar som frilansskribent och är pappa till fem barn samt make till Lotten Bergman.

www.ollebergman.se

www.lotten.se

Katedralen i Edsvik

Katedral, det är grekiska förstås. Kan inte ett ord härledas till grekiska så kan man leta i latinet. Katedral betyder att här kan man lära sig saker. Motivet jag fotograferat är en installation eller ett konstprojekt som dess skapare, Mats Lodén kallar det. En katedral är det i alla fall, som står - eller har stått - på Stallbacken; sandplanen mellan de båda konsthallarna på Edsvik.

Konst är känsla. Jag kommer bort om jag kopplar på analyser och tankar. Då börjar jag titta på skruvar och muttrar.

Inte heller behöver jag fundera över vad konstnären vill säga med sitt verk. Konstupplevelsen är något mycket personligt. För mig. Om konstverket är som strängar så är jag klanglådan. Det är ju egentligen så, tänker jag, att konstverket inte existerar om inte någon betraktar det.

Djupsinnigt.

Bosse Wanngård

Filmfotograf i grunden. Egen företagare sedan tidigt 60-tal. Lärt journalistik genom nära samarbete med flertalet tongivande, svenska tv-journalister. Produktioner från mitt företag har vunnit priser (bl.a. Emmy Award med serien ”The miracle of life” om och med fotografen Lennart Nilsson i samarbete med tv-journalisten Bo G Erikson) Utvecklat och producerat fungerande lokaltv i Sollentuna sedan 2001.

Ljusinstallation av Katedralen i Falun

Ljusinstallationen i Falun gjordes av Pia Kunelius som ett examensprov genom musik-kreatörs-centrumet BoomTown. Ljusinstallationen kallades för ”Kubistiskt ljus” och som genom flytande förändringar belyste Katedralen från fyra olika håll. Bilderna är tagna av fotograf Staffan Björklund. Bildspelet är ihopsatt av Mats Lodén.

Visst gillar jag...

Visst, katedralen gillar jag

skarpt.

Hade du inte kallat den för det så skulle jag har tänkt på ett

skelett... ett

urtidsdjur som reser sig

upp. Egentligen precis det som en katedral är ...

Namnet sitter utanpå

Känslan på att det är en "kropp" man

ser förstärks av att det inte går att komma in... tvärtemot en katedrals viktigaste

uppgift.

Man ser ditt verk

utifrån... det är på väg att resa sig... färdigt "fram"... strävar uppåt bak... har

en vacker färg som sällan återkommer

inom arkitekturen... kan resas med liten insats.

Att bygga en katedral kräver sina modiga år och en massa

smärta

Namnet upplever jag mer som en medveten "provokation" än

som en beskrivning av

konstverket

Ditt bygge ger "lyft" uppåt... man vågar titta mot himmelen...

eller är det så att

du har

fått himmelen ner till en mänskligare höjd?

Lycka till med dina övriga projekt...

... önskar

vännen

stefano

Stefano Beccari

Född i Italien 1944, bosatt i Sverige. Separat- och samlingsutställningar sedan 1966, i Sverige och utomlands. Representerad på Moderna Museet, Göteborgs Konstmuseeum och andra museer runt om i landet. Utomlands på bland annat La Bibliothèque National i Paris, Fundacao Gulbenkian i Lissabon, Fundación J. Miró i Barcelona, British Museum i London, Busan Sculpture Park, Syd Korea, samt i privata samlingar. Ett flertal längre arbetsresor utanför Europa, bland annat till Peru/Bolivia, Mexico, USA, Japan, Syd Korea, Kroatien, Marocko, Egypten. Besöker varje år länderna i södra Europa för att skulptera och ställa ut. Medlem i Konstnärernas Riksorganisation, Skulptörförbundet, Svenska Konstnärernas Förening samt Carraras Skulptörförening.

”Som jag minns katedralerna” av Svante Rydberg

Rum

Som jag minns katedralerna

Ort

Som jag minns katedralerna

Svante Rydberg, född 1948

Har under nästan 40 år haft ett stort antal separatutställningar och deltagit på många internationella samlingsutställningar över europa. Han finns också representerad bland många kommuner och konstmuseer över hela Sverige.

Bildspel från vernissagen i Edsviken

Bildspel på vernissagen utanför Edsvikens konsthall den 1 augusti 2009.

Katedralen är rest i Edsviken

Resningen av Katedralen är över. På bilden syns några av besättningen som denna dag bestod av, Tomas Broman, Leif Schölin, Jesper Lodén, Marco Veschetti från Bregmans Konstgjuteri och Bror Karlsson. Till höger syns Ricardo Donoso och Carlos Madrid med trumma. Övriga medarbetare Svante Nordlander och Mats Lodén.

Svante reciterar

Vernissage utanför Edsvikens konsthall. Svante Nordlander reciterar återigen ur Boverkets regelverk till orangt arbete i bakgrunden.