Katedral - till ett pågående arbete av Mats Lodén

”Av alla byggen är bron det främsta”, skrev Anna Greta Wide år 1956 i en samling som hette just Broar. Hon såg bron som ”längtans väldiga andetag”. Och hon stannade vid beteckningar som bågen, spannet, valvet, språnget. Från begynnelsen betecknade katedral eller dôm en bis-kopskyrka - men senare kom det att hänsyfta helt enkelt på en större kyrka. I parodierande syfte kunde också små fiskekyrkor, vars enda utsmyckning var ett från takåsen nedhängande votivskepp, få benämningen katedral. Gör dig ett tempel i mitt bröst, heter det i Martin Luthers psalm från år 1535. 

En katedral är förvisso varje människa, en bräcklig byggnad ställd under sol och måne. I all vår bristfulla fullkomlighet är vi alla små tempel, öppna eller inne-stängda, lyhörda och ljusöverbringande eller trångsynt tilltäppta likt hermetiska kärl, värnande blott vårt eget. Anna Greta Wide lämnar ut oss till den kraft som kanske är och spörjer i sitt tvivel: ”Du som vet vad för ett verk vi är, slut dina stora läkedomshänder omkring oss, böj dig över oss, böj dig djupt över oss i vårt mörker, förbarma dig.” Också ljusmystikern i Sunnansjö, Olle Svensson, reflekterade över byggnadsverk och broar. I stycket Angående rundbågen, i tankeboken Betraktelser kring ett lyse i skogsranden, anger han att brons båge ”talar till inbillningen och drömmen”. Han hänförs över den geniala uppfinningen i detta att skapa tak utan tvärbjälkar med en succesiv inböjning av murväggarna. Och denna teknik återfinner han också på ställen där pörten och torp en gång stått och nu bara källarens rundvalv står kvar som en erinran om att här en gång pågått en vardagens tvekamp. Rundvalvet var för Olle Svensson en miniatyr av vintergatans gränslösa båge: ”den är den lugna dyningens metriskt fulländade mönster, de samlade vågornas, den naturliga övergången från våg till våg”. Spetsbågen såg han som katedralernas, krigarnas, korsfararnas och despoternas - den livsföraktande himmels-drömmens båge. ”Rundbågen är livets och fredens båge - samfärdselns båge - skeppens väg över haven följer jordens rundning”. Rundbågen knöt människor och världar samman - men spetsbågen siktade mot höjden som moderna raketer. ”Spetsbågens murar mötas aldrig”, konstaterar han. 

Tage Aurell - den ordknappe mästaren, kom oense med religionsläraren under gymnasietiden och skrinlade präststudierna, blev journalist i stället, stack till Frankrike och levde under knapphetens kalla stjärna. Han studerade kyrkobyggnader och katedraler och skrev initierade uppsatser adresserade till tidningspress i hemlandet. I Liten fransk stad vandrar han med sin Kathrine runt till vinskörd och glasbruk och lär känna prästmän i små omständigheter med oftast lomhörda församlingsbor. I de skrovliga, färgade katedralfönstren bryter ljuset i mångskiftande effekter, och en hastig stund blänker också som penslad med bladguld ditt skalliga änne.

Erik Yvell

Erik Yvell debuterade 1980 på LTs förlag med kortprosasamlingen ”Slutavverkat”. I sommar kommer  hans 26:e titel, ”Utanför börsnoteringen”, berättelser om tillknöcklade människor.