Jag är ohyggligt liten härute.
En krympande mörk fläck i ett snölandskaputan slut. Så oerhörd är min litenhet
att den får mig att växa. Ungefär som en
skickligt byggd katedral,
med sin förkrossande kroppstyngd rätt för-
delad,
kan göra människor gudalika.
När litenheten nästan utplånat mig
och suddat ut mig ifrån bilden
börjar jag leva i myrtallarna,
i snökristallerna,
i himmelsljuset,
i bergtyngden.
Ur diktsamlingen Sjuk Fågel, Bonniers, 1988
Elisabeth Rynell, poet och författare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar