Visst gillar jag...

Visst, katedralen gillar jag

skarpt.

Hade du inte kallat den för det så skulle jag har tänkt på ett

skelett... ett

urtidsdjur som reser sig

upp. Egentligen precis det som en katedral är ...

Namnet sitter utanpå

Känslan på att det är en "kropp" man

ser förstärks av att det inte går att komma in... tvärtemot en katedrals viktigaste

uppgift.

Man ser ditt verk

utifrån... det är på väg att resa sig... färdigt "fram"... strävar uppåt bak... har

en vacker färg som sällan återkommer

inom arkitekturen... kan resas med liten insats.

Att bygga en katedral kräver sina modiga år och en massa

smärta

Namnet upplever jag mer som en medveten "provokation" än

som en beskrivning av

konstverket

Ditt bygge ger "lyft" uppåt... man vågar titta mot himmelen...

eller är det så att

du har

fått himmelen ner till en mänskligare höjd?

Lycka till med dina övriga projekt...

... önskar

vännen

stefano

Stefano Beccari

Född i Italien 1944, bosatt i Sverige. Separat- och samlingsutställningar sedan 1966, i Sverige och utomlands. Representerad på Moderna Museet, Göteborgs Konstmuseeum och andra museer runt om i landet. Utomlands på bland annat La Bibliothèque National i Paris, Fundacao Gulbenkian i Lissabon, Fundación J. Miró i Barcelona, British Museum i London, Busan Sculpture Park, Syd Korea, samt i privata samlingar. Ett flertal längre arbetsresor utanför Europa, bland annat till Peru/Bolivia, Mexico, USA, Japan, Syd Korea, Kroatien, Marocko, Egypten. Besöker varje år länderna i södra Europa för att skulptera och ställa ut. Medlem i Konstnärernas Riksorganisation, Skulptörförbundet, Svenska Konstnärernas Förening samt Carraras Skulptörförening.