Den basariska katedralen

En katedral är i Raymonds begreppsvärld liktydigt med ett ”tyst och vördnadsfullt byggande”, där ”individuella mästare och små grupper av vise män arbetar i fred och där inga arbetsutgåvor ges i förtid.” Den öppna källkodsrörelsen är däremot, enligt Raymond, organiserad som en ”stor babblande basar”, där de tusentals deltagarna är ”själviska agenter” med ”varierande utgångspunkter och sätt att närma sig målet”.

Men Raymonds förståelse av katedralen är delvis ohistorisk. De medeltida gotiska katedralbyggena var långtifrån några slutna processer styrda av individuella mästare och ”utan några arbetsutgåvor”. Tvärtom, en medeltida gotisk katedral var en angelägenhet för hela samhället, de uppfördes av tusentals fria individer från olika skrån och olika delar av Europa som samarbetade och drog åt olika håll, genom många små dagsverken under vad som kunde vara loppet av flera decennier, inte sällan flera sekler. Ibland saknade katedralerna både byggherre och arkitekt, ”projektledningen” byttes ut otaliga gånger under byggets gång medan tusentals hantverkare var inblandade under arbetets gång, var och en sysselsatt med att excellera i sin skaparglädje och uttrycka sin individuella skicklighet i förfiningen av detaljer som korskrank, portaler, spiror, bågfriser, lisener, fialer, ornamentik, underfundiga gobliner och ironiskt blinkande gargoyles...

Då 1800-talets bolmande kapitalism stängde in de tidigare fria hantverkarna fram för maskinerna i fabrikerna och berövade arbetet sin kreativitet, omväxling och sina mått av frivillighet representerade den sociala organisationen kring medeltidens katedraler för många radikala tänkare motbilden till det industriella löneslaveriet. Till exempel, den engelske arkitekturkritikern John Ruskin, som skrev i The Stones of Venice (1853):

”Go forth again and gaze upon the old cathedral front, where you have smiled so often at the fantastic ignorance of the old sculptors; examine once more those ugly goblins, and formless monsters, and stern statues, anatomiless and rigid; but do not mock at them, for they are signs of life and liberty of every workman who struck the stone; a freedom of thought, and rank in scale of being, such as no laws, no charters, no charities can secure”

Kärnstyrkan i många medeltida katedralbyggen utgjordes av förkapitalistiska byggnadshyttor, ett slags ”byggande brödraskap”, som var sammansatta av kunniga arbetare av skilda slag; stenhuggare, murare, målare, skulptörer, smeder... utan några kommandohierarkier, ingen uppdelning i chefer/ägare som gav order och arbetare som utförde jobbet. Det finns alltså uppenbara likheter mellan byggnadshyttorna och de grupperingar av utvecklare med olika kompetenser som samverkar kring open sourceprojekt idag.

Det kan verka förbluffande idag, men många katedraler började byggas utan att det förelåg någon färdig ritning. Där fanns en klar idé om vad som behövdes - ett grandiost rum till guds och det lokala samhällets ära - och därutöver fanns bara en mer vag idé om hur det skulle se ut. Den gotiska stilen erbjöd verktygen för att börja bygga utan den färdiga ritningen. Man använde mönsterböcker med ornamentik, kunskap spred sig via de kringresande byggnadshyttorna - det var inget annat än precis de patterns och code snippets som utvecklare lutar sig mot idag.

Strävbågarna runt kor och skepp i Notre Dame lades till under byggprocessen när väggarna blivit högre och tunnare än ursprungligen planerat.

En central idé i open sourceutveckling är att släppa tidiga betaversioner och därefter köra täta iterationer mellan uppdateringarna. Och just så byggdes de flesta katedraler, de togs i bruk när de ännu bara var halvfärdiga (det var vanligt att uppföra den östra delen först, sätta upp en temporär vägg och börja cermoniera medan bygget kunde fortsätta i decennier på den västra delen) och många katedraler blev överhuvudtaget aldrig färdigbyggda, men används likafullt. Det är inte bara Sagrada Família som efter 130 års byggande fortfarande inte är färdig, Goethes favoritbyggnad, katedralen i Strasbourg har, 800 år efter att den första stenen lades, fortfarande bara det norra av de två planerade tornen på plats.

Katedralen i Strasbourg

Under den tiden hinner många arkitekter, hantverkare och byggnadslag passera förbi, allihop med olika idéer som drog och pekade åt olika håll. Men gotiken som stil och filosofi var väl anpassad för att hantera förändringar i planen, successiva tillägg, omkastningar, riktningsbyten och halvfärdigheter. Kaskaderna av strävpelare, strävbågar och portaler kunde byggas på eller skalas av efterhand, ställas symmetriskt eller varieras asymmetriskt, det blev bra hursom; dramatiskt och svindlande. Som en slags snickarglädje, fast i sten.

Erik Berg

Arkitekt, webbutvecklare, småföretagare och socialist. Medlem i vänsterpartiet och föreningen Byggbrigaden. Han skriver om den utopiska katedralen på sin blogg.

approximationer.blogspot.com