Gardells Gud och Jesus

Jag håller just på att ta mig igenom Gardells böcker om Gud och Jesus. Efter det ställer jag mig lite undrande till om katedralen är på väg upp eller ner? Hur är det?

Jakob Stormats

Siljans Konditori

Låt dalahästen vila i frid

Dalahästen är sedan länge död som folkkonst och konsthantverk. Den var först en omålad trähäst, en tålig leksak för barnen. Den skulle hålla i generationer. Därför var den oftast grovhuggen och en förhållandevis klumpig tingest. Sedan blev det ett sockenhantverk. Dalahästen fick plötsligt färgpigment. Den fick samma karaktär och färgskala som möbelmåleriet. Dalahästen blev både födkrok och betalningsmedel samt populärt souvenirföremål när Dalarna förvandlades till ett av överklassens turistattraktioner på 1800-talet.

Dalahästen har gjort en gigantisk klassresa. Under resans gång har den sedan länge förlorat både sin själ och sitt hjärta och sitt ursprung. Dalahästen är en massproducerad vara på en marknad där bäst-före-datum gått ut för mycket länge sedan. Dalahästen är en fullständigt förstenad företeelse, ett slags konkrement, som skapar en värkande och smärtsam njursten i den allmänna nationalromantiska myten om Dalarna som både hämmar och understödjer en trångsynt självbild av landskapet och dess invånare.

Nu skall dalahästen föra oss in i framtiden. Det har Region Dalarnas politiska elit bestämt. Vad säger det om oss invånare och Dalarna av i dag? Har inte länet några färgstarka personligheter och kulturella särdrag idag som är betydligt viktigare att visa upp för framtida generationer? Det finns en osäkerhet, en ängslan som slår vakt om den traditionella och konservativa bilden av Dalarna som ett svunnet idylliskt vykort från förr. Konstnären Peter Johansson från Sälen har ju gång på gång ifrågasatt dalahästen och andra symboler för en ganska så inskränkt lokalpatriotism.

Region Dalarnas påbud om att dalahästen skall marknadsföra varje kommun i länet är ett bevis på att man inget lärt, inget hört eller sett. Bakgrunden är en marknadsundersökning gällande allmänhetens syn på Dalahästen. Undersökningen visade att den var ett lika bra varumärke som Ikea och Volvo. Där uppstår också ett tankefel. Landskap är inga endimensionella varor eller produkter. Nu har Region Dalarna dessutom lämnat över dalahästen till reklammakarna. Resultatet har blivit en ny dekorerad häst med ett slags spräcklig "folkdräkt" som ingen sett maken till tidigare. Är det en dalahäst överhuvud taget? Ja, det måste ju turisterna grubbla över.

Nu skall den rent ut sagt förskräckliga spräckliga reklamhästen tryckas in i varje kommuns egen logotyp. Varför? Södra Dalarna består av utpräglade industriorter och har en helt annan historia att både förmedla och identifiera sig med. Vad skall jag svara när en turist frågar mig utanför valsverket i Smedjebacken var närmaste dalahästtillverkning finns på orten?

Jag kommer att bli han/hon svaret skyldig eftersom bruksorten aldrig har haft något med dalahästen att göra. Smeden – däremot – kan jag berätta en hel del om, liksom sjöfartens, hyttornas, gruvornas och järnarbetets betydelse för samhället. Bergslagen är vår närmaste och största identitet även i en framtida storrregion. Dit hör inte Siljansbygden.

Ulf Lundén

Kulturredaktör på Dalademokraten

Katedralen är på plats i Rättvik!

Det var en glad nyhet. Kul med nåt annat än dalahästar, fiolgnissel och knätofs. Det blir liksom lite lättare att andas när det kommer nåt nytt.

Torbjörn

Jag åkte förbi din katedral på väg hem från jobbet i går kväll. Den står så jättefint mot vattnet och himlen på sin nuvarande plats. Jag hoppas uppförandet var lyckat och välbesökt. Själv missar jag alltid det roliga eftersom alla evenemang läggs på dagtid på lördagar och då står jag alltid i min butik. Den är ju bara öppen en dag i veckan så jag måste vara där då. När jag åkte förbi så var det redan ett klättrande barn med en vaktande mormor och en nosande Labrador där. Trots regnet.

Emma

Varje flytt ett stort projekt...

Stig Mylfalk målar blått

Sanna Lodén målar också blått.

Här lastar vi ett ”skepp” av kateralen på en bil som sen backar ut genom porten och lastar på den andra lastbilen.

Allt avlastat ute på Hälsingland i Rättvik. Här jag tillsammans med Jan Alm och Peter Olsson.

Att bygga katedralen var en utmaning men sen är varje flytt ett stort projekt. Nu denna gång så har skulpturen stått på en gård bakom gruvmuseet (Världsarvet) i Falun. För att komma in dit blev vi tvungna att lasta om från en bil till en annan lastbil med kran som kunde komma in på gården. Så nu, när vi skulle iväg därifrån så måste vi först demontera verket sen skulle den fräschas upp, alltså målas om, och sen packas ihop. Stig Mylfalk, som varit med flera gånger, både fotograferar, demonterar och målar. För att kunna flytta katedralen måste den först lastas på en bil som backar ut till en annan bil som katedralen tillsist lastades på. Vi har haft fantastisk lyft- och transporthjälp Jan Alm och Peter Olsson m. fl.

Vernissage den 18 juni!

Välkommen på vernissage den 18 juni kl. 13.00 vid Siljans strand.

Katedralen är på väg igen!

Katedralbygget - ett konkrement, en installation om mänsklig stävan, en mobilplats för eftertanke, den blå katedralen är på väg igen. Denna gång till Rättvik där den kommer att resas lördagen den 18 juni kl 13.00 nere vid Siljans strand. För att stå där över sommaren. Välkommna!

Katedralen av Gunnel Johansson

MANIPULERADE KRAFTER

EONER AV TID

BORTOM FÖRSTÅELSE

DET BLÅSER

GENOM KATEDRALENS BLÅA STOMME

VÅRA BLINDA BEHOV

FÖRLEDER OSS

HUR BLÅSER VINDEN I FUKOSHIMA…..

Gunnel Johansson

Katedral

Förnimmer tiden – storhet stor

Byggnad under konstruktion/förfall

Minnet av storhet – hoppet om framtid

Inuti – förändras… ..människor..

Har den funnits…

Tiden är inte rak… utan rund

Sprängd katedral

Rester eller…

Första markörerna på en ny byggnad – spännpunkter

Att sammanfoga

En del i en större helhet

Mitt val av bild i dialog med Mats skulptur är min high horse (sprängd katedral)

Motvikt i färg (blå – orange)

upplösning (homogen – fragment)

dimension (skulptur – bild)

Lisbeth Boholm

Falun 110119

Fler bilder från Konstnatten i Falun

Foto och ljussättning: Victor Engelmartin och Adam Ander Nedzewicz från Boomtown

Katedralen från Konstnatten i Falun

Foto: Stig Mylfalk

Cathedral Chants av Christopher Anthin

Den 22 januari på Konstnatten i Falun spelas Cathedral Chants av Christopher Anthin. Stycket är ca 12 min långt.

Musiker är: Ingrid Falk, sopran - Eva Nordström, flöjt - Christopher Anthin, övriga instrument och produktion.

Cathedral chants består av tre delar. De två första delarna är en mosaik av förprogrammerade ljud som en solist spelar till. De förprogrammerade ljuden består till vissa delar av inspelningar av solisten själv. När stycket spelas på konsert spelar man live tillsammans med band, en ibland grannlaga uppgift eftersom man som levande musiker helt och hållet måste anpassa sig till det förinspelade bandet. En liten dragning i tempo så är man hopplöst i osynk med bandet, till skillnad från när man spelar med levande musiker som direkt snappar upp en dragning, eller liten betoning som gör att pulsen för ett ögonblick förskjuts. Istället får man inom de strikta ramar man tilldelas hitta små, små tidsrymder av frihet.

Tredje delen är en kombination av samplade symfoniorkestrar och popmusiker. Musik som framförts live har spelats in och sammanfogats med flera lager av olika ljud till en ”fryst” version som inte spelas live av musiker.

Ingrid Falk

Frilansande sångerska från Åland, bosatt i Sparreholm. Specialiserad på nutida musik och barock.

Eva Nordström

Bosatt i Björka i Gagnef, är flöjtist verksam som kammarmusiker i olika konstellationer, med förkärlek för nutida musik.

Christopher Anthin

Tillika Björkabo, är tonsättare, aktuell med en ny skiva tillsammans med gitarristen Mårten Falk och poeten Erik Bergqvist som kommer ut i slutet av januari.