Den blå katedralen

Åtta meter högt. Det är högt, mycket högt och mäktigt. En katedral med vinklar och vrår, spännande. Den är lika illande blå som himlen en kall vårdag när solen ligger på. Den sortens blåhet minner mig och rymd, oändlighet och möjligheter.
Jag blundar och tänker att jag kliver rakt in i det blåa katedralbygget. Med ögonen fortfarande slutna kommer en känsla av respekt och goda tankar till mig. Försiktigt öppnar jag ögonen och tänker att det knallblåa katedralbygget är jorden vi lever på, jorden vi lånat för en pytteliten stund. Den är vacker och rymmer oändliga möjligheter. Bygget är spretigt men tekniskt gott eftersom det fortfarande står stadigt. Men jag tror att det kan rasa ihop som ett plocke-pin om det blåser för hårt. Om vi låter det blåsa för hårt.
 Jag är så liten när jag står där. Liten, men en del av det hela. Det gäller att jag och du och många fler fyller den vackra, blåa katedralen med gott. Då kommer den att stå stadigt kvar långt efter att jag klivit ut och lämnat för att aldrig mer komma tillbaka.

Ann Beskow
fd kommunalråd i Orsa kommun