Hieronymus och Augustinus

Om lögnen tänker jag som Hieronymus att den är en gräns. Och

en gräns är också en plats. Men i varje sådan plats kan man dra ett streck, som man alltid står på en eller annan sida om, eller båda

Nej! säger Augustinus lögnen är detta streck!

Jag tror

på de osannfärdiga, på de regellösa.

Bara på det tal som i sig drar lögnens linje tror jag, slingrande mellan läten gester och asterisker, de ”stjärnor som lyser upp vägen.”

Jag tror på översättningarna, kohandeln, kommenterarna

De tillfälliga sanningarna. Handslag, inte signaturer

I förödelsens stund

kan du bara lita på dem du ljugit för och de som ljugit för dig.

I förödelsens natt är Augustinus lampa släkt

Och när du vänder upp ditt ansikte för att låta dig kyssas av hans sanning är masken tom och tungan spelar i intet.

Magnus William-Olsson, poet och författare