tisdag 19 oktober 2010
fredag 15 oktober 2010
Guds hus
När rädslan för det okända i form av islam nu ger Sverige en profil i nyhetsflödet genom att SD tar plats i riksdagen vill jag lyfta fram en helt annan bild av Sverige. Jimmie Åkesson skrev i Aftonbladet den 20 oktober 2009 att ”Muslimerna är vårt största utländska hot”. I Nacka tror vi inte att invandrare eller muslimer skulle vara ett hot. De är en tillgång. Med kommunalrådet Erik Langby och kyrkoherde Carl Dahlbäck i spetsen har vi sedan flera år arbetat på integration och samlevnad som goda grannar. Resultatet är överraskande.
Sedan ett par år diskuteras nu om Nacka församling i Svenska kyrkan, S:t Konrads katolska församling i Nacka samt Muslimernas förening i Fisksätra gemensamt ska bygga ett Guds hus. Folket i Nacka håller på att få en kyrka och en moské som goda grannar under samma tak. Mer än så: en församling i Svenska kyrkan samsas med en romersk-katolsk församling och bygger ett gemensamt kyrkorum.
En modell har tagits fram som visar en moské och en kyrka sida vid sida, förenade av en gemensam foajé. Kyrkorummet ger utrymme för såväl Svenska kyrkans som den romersk-katolska liturgiska traditionen. Moskén blir ett öppet forum för muslimer och islams vänner. Syftet är att i närmiljön göra en gemensam manifestation av samhörighet oavsett tro, kultur och språk. Byggnaden är en kraftfull motvikt mot dem som ser muslimerna eller de romerska katolikerna som främmande och hotfulla element.
Det finns inskränkta människor både i islam och i kristendomen. Muslimska självmordsbombare är lika lite representativa för islam som ultraortodoxa amerikanska kristna fundamentalister är för kristendomen.
Men man kan inte säga att muslimerna är värst. Snarare tvärtom. Muslimer är generellt fridsamma och ärliga. Muslimerna har aldrig exporterat vapen till Västeuropa eller USA. Vi vet vem som exporterar vapen och vart.
Guds hus i Fisksätra är världs-unikt. Umayyadmoskén i Damaskus var kyrka och moské under samma tak, men det var på 600-talet. Ska detta unika projekt bli verklighet krävs att det växer ur en känsla av gemensam hemhörighet i Guds hus och tillit mellan dem som möts där. För att skapa den andliga förutsättningen för Guds hus har ett intensivt arbete pågått i ett par år med att skapa en gemensam värdegrund för de tre församlingarna. Att bygga ett Guds hus som ingen vill gå till skulle vara ett ödesdigert nederlag.
Uppdraget att genom dialog formulera en gemensam värdegrund gick till Centrum för samtidsanalys. Värdegrunden, som nu är antagen av kyrkorådet i Nacka församling, har formulerats under min ledning i samtal mellan de två kyrkoherdarna Carl Dahlbäck och Andrzej Konopka samt imamen Awad Olwan. Den har diskuterats med församlingsledningarna i de tre församlingarna och i samtal med en del av dem som regelbundet deltar i församlingslivet.
Värdegrunden börjar med att teckna den gemensamma visionen för Guds hus. Ett Guds hus är en yttre manifestation av den gemensamma tron att Gud är En. Därför vill de tre församlingarna samla de stora religiösa samfunden i Fisksätra i en gemensam praktisk och ideologisk samverkan i ett gemensamt hus. De vill skapa tillit i kulturell mångfald i Fisksätra och genom dialog använda tron på Gud som instrument för att skapa fred.
Vart och ett av samfunden driver sin egen religiösa verksamhet i de egna gudstjänstlokalerna och övriga kulturella och sociala verksamheter i både de egna och de gemensamma lokalerna. Projektet syftar inte till religionsblandning och inte till mission bland varandras medlemmar. Det vill ge ökade möjligheter för människor med olika religiösa traditioner att mötas, bidra till en fortsatt positiv utveckling i Fisksätra samt visa att religionen är en enande kraft i lokalsamhället.
Med utgångspunkt i det gemensamma ursprunget som Abra-hams barn förenas de tre samfunden i den gemensamma tron på att den ende Guden, skapare av himmel och jord, är barmhärtig, nåderik och kärleksfull, att varje människa har samma värde och rättigheter samt att Gud kallar oss att respektera och älska vår medmänniska och värna allt liv.
Detta värdegrundsdokument uttrycker ett helt nytt sätt för Svenska kyrkan, den romersk- katolska kyrkan och muslimerna att se på varandra och leva tillsammans som goda grannar. De ser varandra som resurser i strävan att använda tron på Gud för att skapa fred i världen. Världshistoria skapas i Fisksätra. Världsfreden börjar i Fisksätra.
Bengt Wadesjö
Biskop
tisdag 14 september 2010
Också en underbar tystnad
Mina tankar har inte varit i den katedralska världen. Hoppas allt har varit bra med utställningen och projektet.
Tanken är fin och inom katedralen ryms ju just det man vill fylla den med.
O ändå så viktigt vad. Också en underbar tystnad.
Allt Gott till Dig Mats!
Åsa Holmlund
Skulptör
tisdag 24 augusti 2010
söndag 22 augusti 2010
Gudtjänst i katedralen i Vimmerby
söndag 15 augusti 2010
Med räfsan i hand. En liten kommentar.
Tidigt i morse hade jag och min son en liten stund i Katedralen, en städstund med räfsan i hand. Det var härligt, vi gjorde en liten gräsinstallation i rutnätet som är ganska vackert. Samtidigt kändes det lite absurt med tanke på människor som levde på Gården Näs för 100 år sedan. Alla de slet hela dagarna vid slåttern på ängen med att räfsa.
Anneli Karlsson
Intendent på Astrid Lindgrens Näs
lördag 14 augusti 2010
Bildspel Sommar på Näs
Bildspel från den 12-13 augusti då Aktiv ungdom och Kulturskolan hade uppvisning av streetdance samt dagen efter då Göteborg Drum Corps spelade i katedralen.
tisdag 10 augusti 2010
torsdag 8 juli 2010
Nominera din favorit till Årets utomhusmötesplats i Almedalen!
På bilden Christian Gustavsson från NCU.
Nationellt centrum för utomhuspedagogik (NCU) i Vimmerby hade ett inspirationsmöte i Katedralen på Astrid Lindgrens Näs igår inför sin medverkan i Almedalen i nästa vecka. NCU kommer där att kora årets utomhusmötesplats i Almedalen.
Nominera din favorit till Årets utomhusmötesplats i Almedalen!
Ett möte i ett varierat och kreativt utomhusrum kan ge kvaliteter som inte kan uppnås inomhus. Almedalsveckan erbjuder en mängd spännande möten – många av dem i sköna utomhusmiljöer. Men vilken utomhusmötesplats är den allra bästa under årets Almedalsvecka?
Nominera din favorit till den nya utmärkelsen ”Årets utomhusmötesplats i Almedalen”.
Du kan nominera själva ”utomhusrummet”, ett särskilt seminarium, mingel, debatt etc. eller en arrangör av ett möte som sker i en utomhusmiljö. Motivera din nominering.
En namnkunnig jury från såväl utomhus- som mötesindustrin fäller sitt avgörande torsdag 8 juli kl 15.00 och offentliggör då vinnaren!
Nominera din kandidat senast 8 juli kl 12.00 via www.utomhuspedagogik.liu.se, via www.facebook.com eller via sms 0730-285155.
tisdag 22 juni 2010
Min katedral heter Korzac
Åsa och Wille
...eller historien om en alldeles särskild man som även kallades den gamle doktorn, inte för att han var en äldre man utan mer för den vishet han ägde.
Året 1939, ett ödesår för många, i Polen i Warszawa fanns Janusz Korzac tillsammans med de hundratals adepter han inte bara skapat ett hem för utan också med till synes outsinliga krafter fostrat med både värme och respekt. Ni förstår, detta inte var en vanlig man, den gamle doktorn vek aldrig undan även om han kunde, inte ens när han år 1944 blev deporterad tillsammans med sina 200 skyddslingar till förintelselägret Treblinka, där de alla sedan blev ihjälgasade. Hur kunde detta ske, hur är det ens möjligt för någon att utföra ett sådant dåd? Tänk er in i situationen att knappt en mansålder har gått och hur osannolikt det först verkar upprepar sig ändå våldet människor emellan gång på gång. I dag bär sviterna från igår och jag behöver inte gå längre bakåt i tiden än så. Israels regerings handlande fördöms både inom och utom landets gränser för den huvudlösa attacken mot fartyget Chip to Gaza. Likt en evig kretsgång offrar människor sina liv för rätten att stå upp för sina principer. Och var gång försvaras demokratin och så även din och min rätt till ett värdigt liv!
Janusz Korzac blev sina ideal trogen i hela sitt liv i aktiv handling och det oavsett vad som än hände. Han hävdade barnets unika rätt till att föra sin egen talan och utformande tankar om barnets rättigheter som långt senare ledde fram till FN:s konvention för barnets rättigheter. Korzacs tankar är än i vår samtid brännande och aktuella. Han ställer sig frågan vad som skiljer barnet från den vuxne och finner att endast ett skiljer den vuxne från att vara ett barn och det är erfarenheten, inget annat. I det historiska perspektivet heter min katedral Korzac men kan även heta Ellen Key, Astrid Lindgren eller någon av alla de som står upp för andra och med envishet vill tro på att människan är det enda som kan förändra tingens ordning i den mänskliga strävan som demokratin är sprungen ur. Inom de blå regelverken ryms allt om vi vill men den kan inte skydda det redan uppnådda, det måste vi göra själva.
Åsa Brädefors
Specialpedagog
lördag 19 juni 2010
Katedralen, med sina blå valvbågar på sned, är fantastisk, spektakulär och uppmanade!
De blå valvbågarna bildar ett tak- och vägglöst rum och färgen signalerar något speciellt.
Den ger intrycket av att vara någon form av ruin, utan att vara det.
Den står här som ett utropstecken i tiden.
Den är en scen, ett torg eller ett ”speakers corner”.
Den är en plats att samlas på eller kring, kanske för att på ett eller annat sätt visa sina visioner, komma med nya idéer, läsa dikter, framföra musik eller tala om livets glädje och allvar.
Den uppmanar oss att ta den i bruk, att tänka till och kanske tänka om!
Det verkar säga att det inte längre finnas några hållbara yttre strukturer att hålla fast vid.
Den blå katedralen talar om kaos, om någonting som brutits ner och om födelsen av något nytt.
Kanske säger den att klockan nu är, inte tio minuter i tolv, utan en minut i tolv.
Mona Lodén
måndag 14 juni 2010
söndag 6 juni 2010
Här är ett altare till katedralen
Konsten är i sin fulla rätt att vara ett Mysterium. Vi är i vår fulla rätt att delta. Låt oss resa de obesvarbara frågorna. Vi är alla filosofer och intellektuella.. Vem sa det? Antonio Gramsci? (Googla honom.) Tänk på vad du vill. Skapa ett handlingsutrymme. Res en katedral.
Dela den med andra. Gör världen till ett bättre ställe.
Nina Bondesson
tisdag 1 juni 2010
måndag 31 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Den blå katedralen
”En skolklass vimlar in och tar katedralen i besittning. Den förvandlas plötsligt till ett skepp med höga master att klättra i. Läraren står kvar på däck när hälften av ungarna klänger i de blå bjälkarna.”
Så skrev jag i maj 2009 när den blå katedralen stod upprest utanför Dalarnas museum i Falun. Jag följde den under några veckor och insåg att den fick olika betydelse för olika människor; En skönhetsupplevelse, ett meditativt andrum, en spännande lekplats.
När jag får höra att katedralen kommer att stå i Vimmerby, alldeles bredvid Pippis Sockerdricksträd, känns det bra. Barn behöver platser att upptäcka, platser som ingen vuxen har bestämt hur de ska användas. Där deras fantasi får fritt spelrum, där en sten blir en kanin, där några omkullfallna träd blir ett spännande slott eller där en blå katedral blir ett sjörövarskepp. Kanske kapten Långstump och hans besättning också kan dyka upp där?
Låt den blå katedralen intas av barnen och deras föräldrar! Den är öppen från alla håll och rymmer mer än du anar.
Skribent, Ordförrådet www.ordforradet.com
tisdag 25 maj 2010
Eftertanke kring Katedralen
Katedral...
...ordet kommer från latinets CATHEDRA som betyder lärosäte, ungefär. Ord är knutna till språket i tiden och får olika innebörder av tidsandans tänkande, kultur, politik, ekonomi och makt. Katedralerna under medeltiden var ett bevis på den tidens strävanden men också ett bevis på kyrkans makt. Tävlingen som uppstod runt katedralbyggandet skapade ekonomiska förutsättningar för att pröva ny teknik men det skapade också andra behov av att organisera samhället på. Genom Kyrkans organisation, nya yrkesmässiga nätverk, ny informationsteknik och de välsituerades vilja att positionera sig inom makten, spred sig kunnande och yrkesmän över hela Europa.
Men Katedralen som ord rymmer många dimensioner och metaforer för mig, man skulle kunna säga att varje tid har sina katedraler.
De religiösa konflikterna vi har idag är eftersläpande av tidigare konventioner och kan för det mesta härledas till ekonomiska maktsfärers vilja att låsa in folken i sina revir.
På så vis kan man säga att katedralerna ofta får oss att se åt fel håll, dom blir till ett illusionistiskt tricks. Ska man söka problemens innehåll och hitta lösningar måste man nog se vid sidan av katedralerna och vad som hamnar i katedralens skugga.
Katedralen är på så vis ett konkrement, en förstenad form av något som redan hänt, som varit, som är på väg att dö och försvinna. I detta perspektiv kanske man kan se de extrema fundamentalisternas verksamhet.
I vår komplexa värld där utvecklingen går fort, vetandet ökar, informationen går fortare än någonsin och världen krymper så kanske det är än viktigare att se vid sidan av katedralerna och religionerna för att se vad som redan händer. Informationsteknologin kommer med största sannolikhet förändra människans vetande, tänkande och uppfattning av världen men också utveckla vår intellektuella kapacitet...
Som vuxna människor hittar vi en strategi att möta förändringarna och sammanhangen för att skydda oss, medan den nya generationen, barnen, är skyddslösa och inympas ”förändringen” redan från början.
Mats Lodén
Konstnär och upphovsman till Katedralbygget
måndag 24 maj 2010
Ett år har gått...
Ett år med skulpturen ”Katedralbygge - ett konkrement” har gått. Det har hitintills varit mitt livs mest utmanande och mest spännande konstprojekt. Allt arbete innan formen, konstruktionen, det bredvilliga deltagandet och all hjälp från Svante Nordlander. Allt stöd och sponsorer, bygget, resningen, rivning, flytten, programmet runt, mottagandet, bloggen med alla sina författare och deltagare och sen hur gå vidare…….?
Bloggen har funkat, alla dessa intressanta texter och det arbete som ligger bakom och ändå är ämnet fortfarande inte alls uttömt. Men jag hade då inte förstått bloggens, eller bloggandets karaktär och möjligheter. Men nu är det dags för den öppna katedralen att bli den mobila plats för eftertanke i det offentliga rummet i Vimmerby.
Det är dags för uppbrott från Edsvikens konsthalls stallplan. Den 1:a juni demonterar vi den för underhåll och för att förbereda för transport.
Katedralresning och invigning av Trä hyss på Astrid Lindgrens Näs , Vimmerby den 5 juni kl.12.30
måndag 15 mars 2010
söndag 14 februari 2010
Babels torn, Niklas Ekdal om skrytbyggen
Babels torn av Pieter Bruegel den äldre.
Emiratet Dubai har rest världens högsta byggnad, Burj Khalifa, som sträcker sig nästan en kilometer i skyn. Det är dubbelt upp mot Empire State Building i New York, som ståtade med rekordet under den amerikanska eran 1931 till 1972.
Dubai har skulder på hundra miljarder dollar och har sett sina tillgångsvärden halveras i finanskrisen. Så varför gör de på detta viset?
Parallellen till Empire State är slående, hur man projekterar Babels torn i glödande högkonjunktur men tvingas inviga i depression. Bättre metafor för mänskligt övermod – eller kanske mänsklig framtidstro – är svårt att tänka sig.
Den bibliska tolkningen finns i elfte kapitlet av Första Mosebok. Herren tar sig en titt på det torn som människorna börjat bygga för att de vill ha något konstruktivt att enas kring, och han gillar inte vad han ser:
”Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”
Sagt och gjort. Sedan dess har människan varit spridd över jorden, babblat på tusentals skilda tungomål och bråkat om det mesta.
En väldigt jobbig gud, måste man säga.
Den som söker rimligare förklaringar till människans maniska byggande och ständiga tillkortakommanden kan börja i utvecklingsläran. Evolutionen har som bekant två vägar. Den belönar dels funktioner som gynnar överlevnaden, dels den sexuella selektionen.
Omsatt i arkitektoniska termer blir det ungefär så här:
Ett varmt och rejält hus i två våningar kan vara bra för barnens överlevnad. Ett hus i två hundra våningar kan vara bra för att locka till sig någon att få barnen med.
Resten är en fråga om avvägningar. Ju mindre ansträngning som krävs för att klara sig genom dagen, desto större energi kan man lägga på skrytfaktorn.
I naturen är det raka rör. Paradisfåglarna på Nya Guinea har haft så gott om mat och varit så förskonade från rovdjur att de utvecklat makalösa fjädrar, danser och ritualer.
När man ser dem på Discovery Channel är det svårt att hålla sig för skratt. Och givetvis är det oss själva vi skrattar åt.
Människans psykologi är förstås mer komplicerad än den sprängkåta blå paradisfågelns, eftersom vi är kulturvarelser. Drivkraften bakom projekt och drömmar kan inte reduceras till sex, men genom att förstå våra djupaste motiv kan vi också förändra destruktiva beteenden.
Ett sedelärande exempel är berättelsen om Påskön. I en paradisisk miljö fick någon för sig att ägna överskottsenergin åt att resa stenstatyer. Sedan blev det tävling. Skogen skövlades i byggandet av allt mäktigare gudabilder, tills hela samhället gick under.
Det var djupt mänskligt. Rörande, vansinnigt och storslaget på samma gång.
Strukturen på Burj Khalifa i Dubai påminner om den gigantiska Saturnusraket som USA använde för att ta sig till månen 1969. En av dessa 111 meter långa fallosar ligger nu på lit de parade i Nasa Space Center i Houston, Texas, med inskriptionen ”Den amerikanska ingenjörskonstens höjdpunkt”.
Apolloprogrammet ställde både paradisfåglarna och Påsköns stenhuggare i skuggan. Under hela 1960-talet satsades en försvarlig andel av USA:s bruttonationalprodukt på att skicka tre man för att plocka sten i rymden.
Meningslöst ur överlevnadssynpunkt. Extremt funktionellt ur skrytsynpunkt.
Enligt FN-prognoserna väntas USA:s befolkning öka från 317 miljoner år 2010 till 404 miljoner år 2050. Under samma tid minskar Rysslands befolkning från 140 miljoner till 116.
I demografiska termer lönade det sig tydligen att vinna rymdkapplöpningen. Därmed inte sagt att det var en klok prioritering.
Månfärderna är på samma gång det galnaste och det mest grandiosa mänskligheten hittat på. Dubbelheten understryks av att Saturnusraketens konstruktör – Wernher von Braun – var en produkt av Hitlertyskland medan Apollo beställdes av den amerikanska liberalismens ikon, John F. Kennedy.
Det värsta och det bästa i samma cylinder.
I en värld av begränsade resurser är det en överlevnadsfråga hur vi hanterar dessa drifter i framtiden. Storpolitiskt handlar det om att undvika kapprustning och pittmätning. Kulturellt handlar det om att förädla statusbegreppet, så att det får en djupare mening än största möjliga slöseri.
I teorin har demokratin och marknadsekonomin mekanismer för att hantera detta: diplomati, öppen debatt, beskattning och reglering av miljöförstöring. I praktiken är det som bekant svårare, men något bättre system står inte till buds.
En metod på global nivå vore att köra Babels torn i repris, alltså att samla alla nationer kring symboliska projekt som gör världen bättre. Inte för prestigens skull, som med skyskrapor byggda av slavarbetare, utan för det fredliga framstegets skull.
Då skulle vi dra både Gud och Darwin vid näsan.
Niklas Ekdal, ur Dagens Nyheter 9 februari 2010
fredag 8 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)