Av Tomas Axelson, lektor i religionsvetenskap med medieinriktning 090520
Mats Lodéns katedral väckte många associationer när den restes mot himlen, både mäktig i sin träkonstruktion och en behändigt liten katedral. Mikael Lodén menar att katedralkonstverket ska vara en mobil plats för eftertanke i vårt mobila samhälle och den tanken tog kommunalrådet Mikael Rosén upp i sitt invigningstal där han utvecklade en möjlig tolkning av verket. Katedralen som mobiltelefon till Gud. När helst vi behöver koppla upp oss till Gud så finns den mobila katedralen där för oss att använda oss av och gå in i, öppen som den är för många oavsett trosinriktning, kristen, muslim, jude. Mikael Rosen lyfter fram människans behov av en kommunikationskanal till Gud. I förlängningen av det finns den motsatta tanken att den mobila katedralen också kan vara Guds behov av en mobiltelefon till oss människor, ett anrop.
Mats Lodéns konstverk inbjuder verkligen till många reflektioner – inte minst utifrån tillägget ’ett konkrement’. Ett latinskt ord för förstelning i organ. Har kyrkans katedraler av sten och murbruk förstelnat? Har katedralerna förlorat sin kraft som existentiella tilltalsplatser? Ja, i en mening verkar det vara så. I Sverige har andelen som kallar sig bekännande kristna under hela 1900-talet minskat dramatiskt. Ständigt färre döper sina barn, konfirmerar sig, gifter sig eller begraver sina anhöriga genom ritualer i kyrkan. Har därmed vår kulturs heliga byggnader förstelnat till konkrement? Är det bland annat detta Mats Lodéns blåa katedral antyder?
Men man ska inte döma djupet efter ytan. Vad folk gör är kanske inte samma sak som vad man längtar efter. Denna distinktion gjorde Svante Axelsson, generalsekreterare för Svenska Naturskyddsföreningen i en annan diskussion om miljömedvetande och miljöhandlingar.
Vi kan aldrig riktigt säkert veta vad som rör sig i människans inre, därför är katedralen en bra symbol för något svårfångat i vårt samhälle av idag. Och kanske är Mats Lodén själv som konstnär den mobiltelefon som Gud använder för att rikta ett tilltal till oss. Det är en gammal tanke inom konstteologi, att när de religiösa institutionerna riskerar att stelna, när de religiösa ritualerna förlorar sin kommunikativa kraft, då blir konstnärernas konst, artisternas gestaltning, den seismograf som fångar upp det existentiella tilltalet. Teologin räddas av konstnärerna utanför institutionerna, som formulerar på nytt de svåra och nödvändiga sammanhangen, och som ibland gjuter nytt liv i organisationer som alltid riskerar att stelna. Ordningen behöver kaoset, kaoset kan befrukta ordningen. Upphör rörelsen mellan ordning och kaos, upphör livet.
Därför är det mycket intressant att Mats Lodéns blåa katedralprojekt också har fått ekonomiskt stöd av Svenska kyrkan. Den gamla ordningen existerande katedralbyggare känner igen ett existentiellt tilltal i konstens blåa katedral och välkomnar det.
Katedralkonkrementet har således inte alldeles stelnat. Och inte heller tycks människors relation till vår kulturs existerande katedraler förstelnat? I en undersökningen nyligen redovisades att 2,1 miljoner människor sammanlagt besökte domkyrkorna i Lund och Uppsala varje år, mer än det årliga antalet besök på Gröna Lund. Uppenbarligen finns det något lockande i det gamla stenkolosserna. Vi går gärna in i de existerande katedralerna för att rent fysiskt besöka och uppleva dessa gigantiska gamla rum.
Jämför upplevelsen av katedralerna av sten, tegelröda eller murbruksgrå och gå in i katedralens lutande trävalv på Medborgarplatsen i Falun. Mats Lodén förstått något centralt. Gud behöver idag en ganska stor, blå mobiltelefon.
En installation om mänsklig strävan, om religion, filosofi, rörelse, sönderfall och förstelning. En plats för eftertanke i det offentliga rummet.
Katedralen, en mobil träkonstruktion som monteras upp på en öppen plats, ett torg för att sedan monteras ner och flyttas till nästa plats.
Den 16 maj 2009 restes verket i Falun för första gången. Katedralen restes under invigningen (som ett flaskskepp) med hjälp av en kör som sjöng upp installationen med ett nyskrivet körverk. Under 14 dagar kom sedan installationen att bli en scen för andra aktörer där Katedralen användes som en metafor för deras uttryck som dans, drama, musik och föreläsningar. Därefter ställdes installationen på Edsvikens konsthall i juni 2009, där man hade ett tema ”murar” bl.a. med tanke på att det var 20 år sedan Berlinmurens fall. Till detta bjöds konstnärer från Kina, Palestina och Europa in att delta.
Här på denna blogg publicerar olika personer sina texter utifrån katedralbygget som en metafor.
Katedralen är 8 x 8 x 7 m hög
Katedralbygge - ett konkrement
Jag arbetar med mina skulpturala installationer utifrån att formen och uttrycket ger sammanhanget, skapar reflexytan, och på så vis blir den enskilde betraktaren en aktör.
Tiden, rummet, formen, volymen, uttrycket och aktören blir på så vis viktiga beståndsdelar i verket.
Under många år har jag närt en idé, att få göra ett vägglöst rum med metaforiska dimensioner. Tankar kring motsättningen mellan rörelse och förstelning men också vår samtids stora frågor som globalisering, klimatet och andra existentiella frågor gav upphov till idén…… Katedralbygge - ett konkrement.
Katedralen – ett konkrement med många utgångar
SvaraRaderaAv Tomas Axelson, lektor i religionsvetenskap med medieinriktning 090520
Mats Lodéns katedral väckte många associationer när den restes mot himlen, både mäktig i sin träkonstruktion och en behändigt liten katedral. Mikael Lodén menar att katedralkonstverket ska vara en mobil plats för eftertanke i vårt mobila samhälle och den tanken tog kommunalrådet Mikael Rosén upp i sitt invigningstal där han utvecklade en möjlig tolkning av verket. Katedralen som mobiltelefon till Gud. När helst vi behöver koppla upp oss till Gud så finns den mobila katedralen där för oss att använda oss av och gå in i, öppen som den är för många oavsett trosinriktning, kristen, muslim, jude. Mikael Rosen lyfter fram människans behov av en kommunikationskanal till Gud. I förlängningen av det finns den motsatta tanken att den mobila katedralen också kan vara Guds behov av en mobiltelefon till oss människor, ett anrop.
Mats Lodéns konstverk inbjuder verkligen till många reflektioner – inte minst utifrån tillägget ’ett konkrement’. Ett latinskt ord för förstelning i organ. Har kyrkans katedraler av sten och murbruk förstelnat? Har katedralerna förlorat sin kraft som existentiella tilltalsplatser? Ja, i en mening verkar det vara så. I Sverige har andelen som kallar sig bekännande kristna under hela 1900-talet minskat dramatiskt. Ständigt färre döper sina barn, konfirmerar sig, gifter sig eller begraver sina anhöriga genom ritualer i kyrkan. Har därmed vår kulturs heliga byggnader förstelnat till konkrement? Är det bland annat detta Mats Lodéns blåa katedral antyder?
Men man ska inte döma djupet efter ytan. Vad folk gör är kanske inte samma sak som vad man längtar efter. Denna distinktion gjorde Svante Axelsson, generalsekreterare för Svenska Naturskyddsföreningen i en annan diskussion om miljömedvetande och miljöhandlingar.
Vi kan aldrig riktigt säkert veta vad som rör sig i människans inre, därför är katedralen en bra symbol för något svårfångat i vårt samhälle av idag. Och kanske är Mats Lodén själv som konstnär den mobiltelefon som Gud använder för att rikta ett tilltal till oss. Det är en gammal tanke inom konstteologi, att när de religiösa institutionerna riskerar att stelna, när de religiösa ritualerna förlorar sin kommunikativa kraft, då blir konstnärernas konst, artisternas gestaltning, den seismograf som fångar upp det existentiella tilltalet. Teologin räddas av konstnärerna utanför institutionerna, som formulerar på nytt de svåra och nödvändiga sammanhangen, och som ibland gjuter nytt liv i organisationer som alltid riskerar att stelna. Ordningen behöver kaoset, kaoset kan befrukta ordningen. Upphör rörelsen mellan ordning och kaos, upphör livet.
Därför är det mycket intressant att Mats Lodéns blåa katedralprojekt också har fått ekonomiskt stöd av Svenska kyrkan. Den gamla ordningen existerande katedralbyggare känner igen ett existentiellt tilltal i konstens blåa katedral och välkomnar det.
Katedralkonkrementet har således inte alldeles stelnat. Och inte heller tycks människors relation till vår kulturs existerande katedraler förstelnat? I en undersökningen nyligen redovisades att 2,1 miljoner människor sammanlagt besökte domkyrkorna i Lund och Uppsala varje år, mer än det årliga antalet besök på Gröna Lund. Uppenbarligen finns det något lockande i det gamla stenkolosserna. Vi går gärna in i de existerande katedralerna för att rent fysiskt besöka och uppleva dessa gigantiska gamla rum.
Jämför upplevelsen av katedralerna av sten, tegelröda eller murbruksgrå och gå in i katedralens lutande trävalv på Medborgarplatsen i Falun. Mats Lodén förstått något centralt. Gud behöver idag en ganska stor, blå mobiltelefon.