söndag 10 maj 2009

Nu tar vi det från början!

Efter att Jesper och jag följde med Richard Brixel till Kina för att spana på konstgjuterier, kom jag hem och såg möjligheten att genomföra ett trä skulptur Symposium i Dalarna med Kinesiska deltagare. Jag tog kontakt med SETRA Group AB som gör limträ. Ett samarbete fanns redan tidigare när Säter rondellen skulle göras. SETRA stödde träskulptur symposiet ”Knock on Wood , Orsa/ Grönklitt med virke Och min kontakt med Kjell Lilletjärnbakken var ett faktum.

När första modellen på ”Katedralbygge – ett konkrement” blivit till började jag undersöka möjligheterna att realisera verket på. Kontakterna med Kjell på SETRA hade gett mig indikationer på att han skulle kunna hjälpa mig. Jag sökte pengar från här och där och fick till slut Svenska kyrkans kulturstipendium på 60ooo kr. Vid den tiden hade jag precis genomfört   ”Organic elements” en stor konst installation och det var tvär tomt i kassan. Pengarna som kom var som en skänk från ovan!

Nu kändes det som om att jag bara måste gå vidare med Katedralen! Saker löste sig nu som pärlor på ett band, SSAB Domnarvet kunde tänka sig att stödja mig med Domex plåt (Domex är en legering på plåt som rostar lite och sen skyddas av rosten). Nu skulle man kunna säga att förutsättningarna för att genomföra projektet kanske fanns men det kändes alldeles för stort för mig. Jag var tveksam att gå vidare.

Året innan träffade jag Svante Nordlander en kreativ och kunnig person som hjälpt Lenny Clarhäll och med speciell kunskap i att göra stora skulpturer. Vid den tiden hade jag fått ett uppdrag att utsmycka ”Clases park” i Insjön som skänktes av Mary Haid (Clas Olssons dotter) till Leksands kommun. Svante hjälpte mig med Helixerna där. Det gick bra. Parken blev fin… Sen hjälpte han mig med Kraft grodden en 3,5 m hög skulptur i Domex plåt. På våren 2008 hemma hos mig såg Svante modellen på Katedralen och sa – ”Den där bara måste jag vara med på!” I slutet av januari 2009 så stod där plötsligt en hel långtradare med virke från SETRA groupe. Nu fanns där ingen återvändo katedralen måste bara bli till utan en finansierad produktion satte jag igång med hjälp av Svante. Vintern var ovanligt hård och vissa dagar hade vi -17 grader inne i Kompressorhuset. Då måste man jobba för att hålla sig varm! Vi frös inte en gång!

Under byggets gång försökte jag att hitta en finansiering plus andra samarbetspartner som Musikkonservatoriet tonsättarlinje (för ev. kompositioner och kontakter med körer) plus nya platser för Katedralen att visas på. Svante sa att han visste en text som skulle passa alldeles ypperligt. BKR, boverkets konstruktionsregler för stabilitet i byggnader. Det var en alldeles perfekt text. Två elever på tonsättarlinjen kunde tänka sig att skriva var sitt verk för kör. Det var Hanna Lif och Joannes Isaksson. Vi fick kontakt med två barbershop körer i Falun som ville vara med. Katedralbygget växte... Det blev även så småningom en grupp med representanter som träffades. Byggmästarföreningen, Bygg star, Dala bit och Konstfrämjandet som ville stödja projektet ekonomiskt och på andra sätt.

Plåten kom från SSAB och den kom till Steel Tec AB ett verkstads företag i Falun som kunde tänka sig stödja projektet med att vi fick låna Plåt klipp Stansmaskin och kant bock. Om man inte vet vad det är så är det svårt att tänka sig vilken fantastisk nytta man kan ha av sådana maskiner. Svante hade gått igenom och räknat och tittat på hur alla beslag skulle konstrueras för att hålla. Katedralen innehåller en ruskig massa beslag för att inte tala om bultar och fransk skruv. Domex plåten var 5mm tjock och det skulle vara 20mm hål i beslagen. Om man säger att det var en ruskig mängd beslag så ska man då också förstå att det var fyra ggr eller mer hål som skulle göras. Betänk det!

En ganska stor mängd arbete... Det blev mycke´ nu. Kallt, mycke´ plåt ännu mer hål för att inte tala om alla dessa hål som skulle borras i virket. Men vi trivdes. Arbetet förflöt sin gilla gång och ännu fanns där inga orosmoln. Ett streck i räkningen blev när jag fick ett brev från Lanstinget Dalarna - Jag hade fått operations tid, en oidentifierad knöl i spottkörteln. Det kunde vara vissa komplikationer med en sådan operation, men jag tänkte att ett par dagar kan jag väl offra. Som konstnär har jag inte någon sjukkassa så jag räknar ju aldrig med att vara sjuk... hade nog inte fattat någonting som läkaren sagt - man kunde få besvär med ansiktsnerven den som håller halva ansiktet igång! Halva ansiktet liksom bara hängde och ögat gick inte att stänga. Det liksom inte gick att stänga! Det blev lapp för ögat och det som jag är bra på att se, form och volym och djup, liksom fanns inte där längre... det hade inte jag räknat med... alls...

Samtidigt så förvärrades den ekonomiska krisen bankerna darrade, skälvde byggbolagen stannade upp. Är detta Kapitalismens slut? och våra förväntade ekonomiska suporters vart tog dom vägen. Egentligen är striden mellan upphovsrätten och Pirate Bay bara ett isberg som signalerar att vi befinner oss i ett paradigmskifte av stora mått och som vi inte riktigt kan överblicka ännu. Hur ser vi människans strävanden ut inför framtiden?

3 kommentarer:

  1. Intressant att se hur ett sånt här projekt uppstår i sinnet hos en så förnämlig konstnär som Mats Lodén

    SvaraRadera
  2. Om sanningen ska fram så...

    SvaraRadera
  3. Hej Mats!
    Tack för inbjudan.
    Jag kommer på lördag
    och gör ett försök till
    filmisk dokumentatiion.
    Hoppas på bra väder och
    att många kommer.
    Lycka till!
    Hälsningar
    Björn Larsson
    Filmare
    Leksand

    SvaraRadera